Jag kommer aldrig glömma den dagen då du och jag satt på tunnelbanan. När tåget rullade in på stationen där jag skulle av, tog du ett fast grepp runt min hals. Du sa att du aldrig skulle släppa taget.
Jag åkte med tåget fyra stationer för långt innan du släppte. Men jag var bara glad att du höll mig kvar.

 Jag kommer aldrig glömma den dagen då du och jag var på väg till dig. Du och jag gick där i våra skinnjackor en regnig aprildag. Jag drog världens sämsta skämt, men du skrattade lika mycket som alltid. Jag tänkte att du och jag aldrig skulle skiljas åt.

   Men så blev det inte.

 Du var en äkta vän... 
                                           

...men nu är du borta för alltid.  
          

    Mitt hjärta är tomt utan dig!!!



PS: Det är ingen som har dött. Det är bara en dikt jag skrev.